Idag har jag tagit Sprutan. Tack vare en kollega som jag kunde hänga på. Glömde av att jag inte tänkte ta den och fick det gjort på en kvart. Mycket smidigt - och dessutom kan jag sluta fundera på om jag ska ta den...eller inte...eller kanske i alla fall...eller inte...eller...ja, ni förstår. Nu är det gjort.

Jag skulle därför kunna skylla på sprutans biverkningar, om jag vill lätta på det dålig samvetet efter en overksam kväll. Kanske skulle en värkande arm vara skäl nog att ligga i soffan. Men om jag ska vara helt sanningsenlig, så gör det inte jätteont. Dessutom tog jag den i vänsterarmen, så jag skulle i teorin kunna renovera med högerarmen...i praktiken har det dock inte blivit så. Målade elementet i entren en andra gång, spacklade en del av köksväggen och rev ner fönsterbrädan i köket, sågade till nya fönsterlister och limmade de spruckna...men sen tog det stopp. (bekännelse: fastnade framför datorn och den fantastiskt kvalitativa läsning som Alex Schulman, Kissie (nu vet jag vem hon är), Linda Rosing, Bobby och Pernilla Wahlgren erbjuder) När jag tänker efter har jag nog ont i armen ändå...väldigt ont...kan nog inte greja mer idag...

Tur att datorn manöveraras med högerhanden.