Min nya hobby är från och med nu brödbak. Detta innebär kanske att jag måste dra ner på min gamla hobby, kakbak. Jag har sedan i somras sagt att 'när jag blir föräldraledig ska jag baka allt bröd själv'. Nu har jag varit hemma i tre månader, men särskilt självförsörjande vad det gäller bröd har vi inte blivit.

Sagt och gjort, från och med nu är det andra bullar som gäller - bokstavligen. Igår blev det rågbröd och idag havretekakor. Det gäller att behålla fokus. Viss oro finns nämligen att det blir med brödbaket som med träning: aktivt och frekvent i en vecka och sedan tillbaka till soffan igen...eller kakrecepten då. 

Idag bloggar jag från toalettstolen. Dock använder jag inte själva toaletten, utan nyttjar den bara som sittplats. Anledning: sonens favoritleksak (haha, fjantig förstagångsmamma som tror att tvåmånadersbebisar har favoritleksaker) finns i badrummet. När han för några veckor sedan började fästa blicken 'på riktigt' hängde vi upp de mobiler som han fått i present. Ovanför skötbordet hänger nu färgglada flygplan och dessa är han alltså helt tokig i. Vi hinner knappt lägga ner honom innan han börjar jollra och smaila mot planen. Varken mamma eller pappa står sig i konkurrensen. Därför förläggs allt fler aktiviteter till just badrummet. Frukostintag, tidningsläsning, tvättvikning och nu bloggande - allt går utmärkt att göra i badrummet och sonen är nöjd under tiden. Win-win, liksom...

(Dock krävs snabb reaktionsförmåga, då toalettstolen är mitt i skottlinjen. Skulle han känna för att lätta på trycket behöver man kunna kasta sig upp...snabbt! Täcker jobbets försäkring kiss i tangentbordet!?)

Idag har vi haft en riktig slappardag. Maken var hemma fram till kl 2 och vi spenderade tiden tillsammans i soffan. Långfrukost, Entourage och så småningom lite kaffe. När maken lämnade hemmet för jobbet tog vi en promenad ner till syster. Där bjöds det på middag, jonglerbollstillverkning, nybakta bullar och goa kramar. Sonen sov största delen av besöket, vilket gav möjlighet att mysa lite extra med de större trollen. Härligt!

Nu ska jag ge mig ut på receptjakt. Om några veckor blir det brunchbjudning för familjen i samband med födelsedagen och då vore det kul att testa lite nytt. Husrenovering och bebis har flyttat ner köksexprimenterandet på prioriteringslistan, men nu är det dags att flytta upp det igen! Tips på brunchrätter, någon?

Idag har vår prins funnits hos oss i sex veckor. Dagarna sedan 2 december har gått så oerhört fort, det känns som om vi nyss var uppe på Östra. Samtidigt känns det som att han alltid har funnits här. Konstig känsla!

Sexveckorsdagen har jag firat med att jobba för första gången sedan han kom. Med svallande moderskänslor smög jag iväg på morgonen medan maken och sonen sov vidare. Lite ovant att lämna hemmabubblan och ge sig ut i stora världen, men väl på jobbet var det skönt att känna sig precis som vanligt. Sex timmar utan att någon ville äta på mig, underbart! Lika underbart var det sedan att träffa sonen igen, då maken lämnade honom hos mig på jobbet.

Kvällen har spenderats i soffan: amning i soffan, mys i soffan, middag i soffan, kaffe i soffan, tupplur i soffan, mer kaffe, mer mys, mer amning, osv. Har dock tagit mig upp med jämna mellanrum för att baka mockamakroner. Spännande litet projekt som inte är färdigt än. Det var visst ett bak i flera steg, vilket jag nonchalerade när jag läste receptet (äsch, det går väl fort!). Nu när klockan börjar närma sig halv 1 och plåten fortfarande står i ugnen, smörkrämen inte är gjord och kakorna väntar på att läggas ihop är det svårt att fortsätta nonchalera... Kanske kan jag njuta av nybakta kakor vid amningen runt 3-4.

Dagens inlägg avslutas med låten Dagarna. På Hackeliden spontanrapas (rap som i musikrap, inte vitlöksrap) det nu titt som tätt - överraskande många situatoner kan muntras upp av lite "det är dågana på dågana...". Enjoy!

När vi köpte ett hus med 60 kvadratmeter uppfart som vid snöväder måste skottas för att vi ska kunna ta oss till och från vårt hem, skrockade vi lite grann och sa till varandra 'tur att vi bor i Sverige då, där det aldrig blir vinter'.

Jättetur! Verkligen! 

Så har det nu blivit 2011. Förra året gick i ett rasande tempo medan vi sysselsatte oss med renovering, väntan på bebis, jobb, extrajobb, umgänge med familj och vänner samt livet i största allmänhet. Det känns som alldeles nyss som jag och maken skålade in 2010 vid vattnet i Trollhättan tillsammans med vänner. Vår högsta önskan inför året som skulle komma, var att läkarna skulle bekräfta att min strumabehandling varit framgångsrik och att det var fritt fram för oss att börja tänka på bebis. Dock trodde vi aldrig att allt ske i sådant rasande tempo, att vi innan 2010s slut skulle ha vår guldklimp hos oss. Ett helt fantastiskt år!

Det nya året firades in hemma på Hackeliden tillsammans med syskon och vänner. God mat, god dryck och god stämning kompanjerat av fyrverkerier, amning, tomteblossbrända barnfingrar och många skålar. Lillprinsen höll sig vaken ( big surprice!) och fick uppleva sitt första tolvslag - inget som han brydde sig om, men hans föräldrar tyckte det var mysigt.

Vi ser nu fram emot 2011. Ett år då jobb och renovering byts mot bebismys och då tempot förhoppningsvis blir lite lugnare.

Slutligen vill jag önska alla Er som emellanåt tittar in här på bloggen ett riktigt GOTT NYTT ÅR!