Julstämningen is back - lillprinsens första julafton har börjat bra! 

Julgröt och skinksmörgås till föräldrarna i soffan framför granen. Amning till julmusik och levande ljus. Kaffe, clementin, knäck och paketöppning. Nu väntar julkalas med makens familj.

God Jul

önskar

Högfeldts på Hackeliden

Vart har december tagit vägen? I november såg vi fram emot en decembermånad då vi bara skulle vara hemma tillsammans, mysa med bebisen och julstöka. Sedan kom bebisen och vi vaknade upp ur den romantiska drömmen. Månaden har ägnats åt hormonstormar, läkningsprocesser, blöjbyten, amning, vakna nätter, många besök...och så klart - massor av bebismys. Kan dock konstatera att december sprang förbi när vi var upptagna med allt annat och imorgon är det redan julafton!

Det känns som att vi ligger någorlunda i fas. Granen är klädd, klapparna inköpta, skinkan är lagad, knäcken kokad och julkakorna bakade. Trots detta infinner sig inte riktigt den rätta julkänslan. För min del brukar den infinna sig långt innan det är dags, men i år håller den sig alltså borta. Jag anar att det har något att göra med det lilla knytet som ligger och sover i babykorgen. Efter att ha gråtit en skvätt till frukosten över den försvunna stämningen (hormoner? trötthet? skit samma, det börjar bli vardag) har jag nu bestämt att detta ska bli den juligaste dan-före-dopparedan någonsin (gäller att sikta högt). Julmusiken ska på, glöggen ska värmas, rimmen ska rimmas och så vidare. Det handlar väl bara om vilja?

Mission: julstämning har just inletts...

Efter en vecka hemma och två hyfsade nätter, har jag idag fått en liten energidos! Inte som förut - det vore väl att önska för mycket - men tillräckligt för att tillvaron ska kännas lite mer hoppfull.

I natt fick jag sova 5 timmar i sträck och vaknade hyfsat pigg vid 9-tiden. Hade en mysmorgon med sonen medan maken fick sovmorgon. Efter frukost avslutade jag kylskåpsstädningen som maken påbörjat (det trasiga är utslängt, ett 'nytt' är inhandlat på Blocket) och med det gjort är det klart att användas! Sedan var det dags för sonens första bad. Imorgon kommer BVC-sköterskan på hembesök, vill ju inte att han ska uppfattas som misskött då! Han verkade njuta av att ligga i det varma badvattnet. Kanske blev han lite nostalgisk med tanke på hur han spenderat de senaste nio månaderna?

Lagom till att skymningen föll packade vi barnvagnen med bebis och gav oss sedan ut på första promenaden - i dubbel bemärkelse. Första promenaden med sonen, men också första Kärrdalspromenaden för maken (tänk att det skulle ta ett år att få till). Branta backar och halkig snömodd, med vi tog oss både ut och hem!

De senaste timmarna har spenderats med syster och bustroll som hade vänligheten att både lussa för oss och ta med sig middag. Sonen kom till ro på mosters gravidmage - en skön hylla att vila på!

Som sagt börjar, i alla fall några, krafter återvända. Än så länge är det lite pensionärsvarning på aktiviteterna, men ge det en vecka till så kanske vi kan få något vettigt gjort om dagarna...alldeles lagom till jul!

Halvligger i soffan med en ihopkrupen bebis på bröstet som stensover efter amnning. Nattmörkret har försvunnit och på andra sidan dalen ser jag nu kontrasterna mellan klarblå himmel, snövitt landskap och varmrosa morgonsol. Otroligt vackert! För några timmar sedan kändes tillvaron lite mörk och ensam, nu är den bara ljuvlig! Ännu en dag vacker vinterdag med underbar bebis. Skönt att det är långt till natten...

Flummigt? Jag skyller på hormonerna! =) 

Julstjärnorna lyser i fönstret, amaryllisen blommar och det är någorlunda städat. Ligger under ett täcke på schäslongen i vår sköööna soffa med dator i knät, bebis på bröstet och julmust på bordet. Bättre mys än så blir det nog inte!   

Efter 4 dagar på bb är nu både mor och son utskrivna från sjukhuset och idag kunde vi därför åka hem. Både konstigt och självklart på samma gång, att komma hem till huset. Det känns som att det var en evighet sedan vi var här, samtidigt som allt är precis som vanligt! Har druckit kaffe, fikat och spelat Sequence för att göra något som vi brukar, men måste pausa titt som tätt för att beundra underverket som ligger bredvid oss i soffan. Vi kan knappt förstå att han är vår! Känslorna är så stora och sitter nästintill utanpå kroppen - helt omöjligt att föreställa sig innan. Bäst av avsluta detta inlägg innan hormonerna tar över...

Så var det då äntligen dags igår! Kl. 17:47 kom Oskar Högfeldt till världen på Östra sjukhuset. En 3550 g tung och 54 cm lång kille som är det vackraste barn vi sett (man förväntas väl säga så!?) =) 36 timmar efter första värken fick både trött bebis och trött mamma lite hjälp på traven och han kom ut med hjälp av sugklocka. Inatt har han sovit på annan avdelning för att de skulle kunna hålla lite extra koll på honom, men sedan i förmiddags har vi fått låna ner honom till oss på bb. Mycket mysigt! Förhoppningsvis blir han utskriven i eftermiddag, så att han kan flytta in hos oss på vårt rum. Just nu är pappa och duschar, mamma bloggar och bebisen sover inlindad i i goa filtar. En lycklig, lycklig, lycklig familj!

4 timmar gammal i pappas famn!

Nu har vi klarat av 42 veckor, vilket innebär att det som längst är en vecka kvar av graviditeten. Vi har alltså prickat av 97,7 % av maximal tid - nästan klara med andra ord! =)

Detta har vi firat med en riktig slappdag! Maken har varit hemma idag, vilket alltid är mysigt. På förmiddagen var storasyster och hennes charmtroll här på fika. Eftermiddagen fylldes med julklappsinköp och middag på Åby Pizzeria. Tjusigt värre!

Nu väntar Bonde söker fru. Over And Out!