Vart har december tagit vägen? I november såg vi fram emot en decembermånad då vi bara skulle vara hemma tillsammans, mysa med bebisen och julstöka. Sedan kom bebisen och vi vaknade upp ur den romantiska drömmen. Månaden har ägnats åt hormonstormar, läkningsprocesser, blöjbyten, amning, vakna nätter, många besök...och så klart - massor av bebismys. Kan dock konstatera att december sprang förbi när vi var upptagna med allt annat och imorgon är det redan julafton!

Det känns som att vi ligger någorlunda i fas. Granen är klädd, klapparna inköpta, skinkan är lagad, knäcken kokad och julkakorna bakade. Trots detta infinner sig inte riktigt den rätta julkänslan. För min del brukar den infinna sig långt innan det är dags, men i år håller den sig alltså borta. Jag anar att det har något att göra med det lilla knytet som ligger och sover i babykorgen. Efter att ha gråtit en skvätt till frukosten över den försvunna stämningen (hormoner? trötthet? skit samma, det börjar bli vardag) har jag nu bestämt att detta ska bli den juligaste dan-före-dopparedan någonsin (gäller att sikta högt). Julmusiken ska på, glöggen ska värmas, rimmen ska rimmas och så vidare. Det handlar väl bara om vilja?

Mission: julstämning har just inletts...