Efter 4 dagar på bb är nu både mor och son utskrivna från sjukhuset och idag kunde vi därför åka hem. Både konstigt och självklart på samma gång, att komma hem till huset. Det känns som att det var en evighet sedan vi var här, samtidigt som allt är precis som vanligt! Har druckit kaffe, fikat och spelat Sequence för att göra något som vi brukar, men måste pausa titt som tätt för att beundra underverket som ligger bredvid oss i soffan. Vi kan knappt förstå att han är vår! Känslorna är så stora och sitter nästintill utanpå kroppen - helt omöjligt att föreställa sig innan. Bäst av avsluta detta inlägg innan hormonerna tar över...