Efter en vecka hemma och två hyfsade nätter, har jag idag fått en liten energidos! Inte som förut - det vore väl att önska för mycket - men tillräckligt för att tillvaron ska kännas lite mer hoppfull.

I natt fick jag sova 5 timmar i sträck och vaknade hyfsat pigg vid 9-tiden. Hade en mysmorgon med sonen medan maken fick sovmorgon. Efter frukost avslutade jag kylskåpsstädningen som maken påbörjat (det trasiga är utslängt, ett 'nytt' är inhandlat på Blocket) och med det gjort är det klart att användas! Sedan var det dags för sonens första bad. Imorgon kommer BVC-sköterskan på hembesök, vill ju inte att han ska uppfattas som misskött då! Han verkade njuta av att ligga i det varma badvattnet. Kanske blev han lite nostalgisk med tanke på hur han spenderat de senaste nio månaderna?

Lagom till att skymningen föll packade vi barnvagnen med bebis och gav oss sedan ut på första promenaden - i dubbel bemärkelse. Första promenaden med sonen, men också första Kärrdalspromenaden för maken (tänk att det skulle ta ett år att få till). Branta backar och halkig snömodd, med vi tog oss både ut och hem!

De senaste timmarna har spenderats med syster och bustroll som hade vänligheten att både lussa för oss och ta med sig middag. Sonen kom till ro på mosters gravidmage - en skön hylla att vila på!

Som sagt börjar, i alla fall några, krafter återvända. Än så länge är det lite pensionärsvarning på aktiviteterna, men ge det en vecka till så kanske vi kan få något vettigt gjort om dagarna...alldeles lagom till jul!